Och Nordsjön är väl stilla och kall så här års innan våren sätter av igen...

Idag tänkte jag tillägna ett inlägg till en av mina bästa vänner. Jag vet att hon läser min blogg men jag vet inte hur ofta hon gör det, så vi får se när hon upptäcker detta inlägg. Hon är iallafall en av de viktigaste personerna i mitt liv och jag saknar henne både mycket och ofta. 

Jag och denna vän lärde känna varandra under hösten 2005 när vi nyligen hade börjat i samma klass på gymnasiet. Båda var nyinflyttade i stan och vi bodde på samma område, och det hela började med att hon bjöd mig på fest. Jag hade aldrig tidigare varit på en fest, och inte heller hade druckit alkohol, eller ens tänkt tanken att göra det, förrän denna damen kom in i bilden. Man skulle helt enkelt kunna säga att det var hon som drog ner mig i fördärvet, haha! 

Hon är iallafall en sån vän som alltid finns där. Hon är den roligaste som finns att umgås med och hon kan lysa upp den mörkaste tillvaron genom att bara finnas till. Hon har ett skratt som smittar av sig och det går inte annat än att vara glad när man har den här kvinnan i sin närhet. Det spelar ingen roll att hon i detta nu bor på andra sidan nordsjön, i självaste England, varje gång vi ses så känns det som att det knappt har gått en vecka sedan vi sist sågs, och även när vi inte ses så vet jag att hon alltid finns vid min sida på samma sätt som jag finns för henne. Vår vänskap sträcker sig över land och hav och jag vet att hon alltid kommer att finnas här för mig.

Helena Edvardsson, du är en fantastisk människa och en underbar vän och jag älskar dig och jag saknar dig,
och jag kommer alltid att finnas vid din sida, no matter what. 

(Höhö, alla bilder är tagna när vi är runt 16 år gamla!^^)





I got to live with the choices I made, but I can not live with myself today..



"How could I throw away a miracle?
How could I face another day?
It's all of my doing, I made a choice,
and today I pay, my heart is full of pain..

How could I let go of a miracle?
Nothing could ever take its place.
I thought I was looking out for my self,
but now it seems like the pain is all that I have gained.."



Istället för att skriva massa ledsen skit så lyssnar vi på julmusik så vi blir glada...


You made me promise to never leave you,
but boy, why can't you see,
by keep on doing what you're doing,
it's you who's leaving me..





And I would have stayed up with you all night, had I known how to save a life..

Pluggmotivationen ligger väl inte direkt på topp om jag ska vara ärlig, men nu har jag totalt skrivit 35 instuderingsfrågor på föreläsningsanteckningarna och det är väl åtminstone någonting. Det får nog räcka för idag. Om jag inte möjligtvis orkar läsa någon eller några av artiklarna vi ska läsa, men det får bli senare isåfall.

Idag skulle jag och Ida-Lisa åka till Eskilstuna för att ha seminarium då vi inte hade hunnit anmäla oss i tid till något av seminarierna som skulle hållas i Västerås. Det kändes inte sådär jättekul men det var ju inte så att vi hade så himla många val, så det var bara att bita ihop och se glad ut. Anyway; när vi väl kom dit så visade det sig att datasalen vi skulle vara i inte hade det programmet som det är tänkt att vi ska göra uppgifterna i. Detta resulterade i att vi fick strunta i de uppgifterna vi var där för att göra och pyssla med uppgift 1 - 3 istället. Dessa hade jag och Ida-Lisa redan hade gjort. Detta innebar alltså att vi åkte till Eskilstuna tidigt imorse helt i onödan. Fun, huh?

Väl tillbaka i Västerås så gick vi iallafall och fikade med Sara, och det var himla mysigt. Nu funderar jag på att börja läsa i någon av böckerna jag fick låna av henne häromdagen. Antingen The heroin diaries eller Slash. Båda är självbiografier; den ena av Nikki Sixx och den andra av Slash, och vet ni inte vilka de är så borde ni typ.. Googla eller gå en kurs i allmänbildning eller något. Haha, nä, skämt åsido. Anyway, jag har velat läsa dem väldigt länge så blev himla glad när Sara kom med dem till mig häromdagen! :D 


O. Min vän.
Kom tillbaka till mig och bli den du var.
Jag saknar dig så att det gör ont,
min värld är en sämre plats utan dig
och det gör mig så fruktansvärt illa att se dig såhär. 





Du går kvar i samma kläder, blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus..



Här om dagen på praktiken så ringde de från en annan avdelning och ville koppla upp en patient på hjärtövervak. Patienten hade tagit en överdos, och när de började läsa upp personnumret så tog mitt hjärta ett extra skutt. Personen var född samma årtal, och jag var så himla rädd att det skulle vara du..

Dagarna blir längre och och allting känns grått,
jag har inte hört ett enda ord från dig.
Jag undrar vad du gör och vad du tänker på,
och hur du mår, och om du tänker nåt på mig.

Jag vet att jag inte borde, att du har gjort ditt eget val,
att du inte vill lyssna på det som är rätt, eller ta vara på det du har.
Jag önskar jag kunde slita dig loss och ta dig ifrån allt det där,
men det är du som själv måste bryta dig ut, du kan inte ha det såhär. 


Jag saknar dig och jag älskar dig, min vän. 
It kills me to see you like this..




11-09-07

I vanliga fall när mina förhållanden tar slut så brukar jag göra något drastiskt med mitt hår, typ klippa av det eller färga om det. Jag tänkte göra det den här gången också, särskilt som att det var personen i mitt förhållande som tyckte att jag skulle färga det rött från första början...

Men så kom jag efter många om och men fram till att jag ska behålla det rött. Jag är snygg i rött hår och jag älskar att ha rött hår. Bara för att karln var den som föreslog det från första början så behöver jag inte låta honom sabotera det. Jag kan fortsätta vara snygg i håret utan honom. His loss.

Btw så är det snart min födelsedag. Helt sjukt att jag fyller 22. Jag tänkte ha ett litet party. Wanna come?


Wrong way on a one-way track, again.

Dagen går vidare i sitt långsamma tempo. Efter en nästan helt sömnlös natt så har det känts som att jag har vandrat omkring i en dimma, och flera gånger har jag tänkt att jag önskar att allt bara var en mardröm som jag snart kan få vakna upp ur. 

Det är konstigt det där. Varje gång man blir sårad så tänker man att man aldrig någonsin ska öppna sig för någon igen och låta den komma en nära, men på nåt vänster så lyckas de sluga varelserna lura en till att göra det ändå. På nåt sätt lyckas de få en att lita på dem, och man tror att allt är frid och fröjd, och så slutar det ändå upp med att man sitter ensam kvar och känner sig hjälplös och undrar varför personen man älskar helt plötsligt har övergivit en. 


It seems no one can help me now
I'm in too deep, there's no way out.
This time I have really led myself astray. 

Can you help me remember how to smile,
make it somehow all seem worthwhile..
How on earth did I get so jaded,
life's mystery seems so faded.

I can go where no one else can go
I know what no one else knows
Here I am just drownin' in the rain
With a ticket for a runaway train

Everything is cut and dry
Day and night, earth and sky
Somehow I just don't believe it..

Runaway train never going back,
wrong way on a one way track.
Seems like I should be getting somewhere,
somehow I'm neither here nor there.

Jag är ingen soldat, har inga vapen att ta till..

För inte allt för länge sedan, om jag var ledsen eller mådde dåligt eller bara allmänt behövde prata om något, så var det ingen tvekan om vilka jag skulle höra av mig till. Nu hittade jag just mig själv i en sådan situation, men utan aning om vart jag skulle vända mig.  Funny how things change, huh?

Anyway, nu ska jag hänga med min tekopp och mitt True Blood.
Have a nice evening!


"Sen en tid tillbaka har jag varit tyst,
och försökt att känna efter hur det känns..
Ja, man gör som alla andra och försöker att bli van,
men jag har tröttnat på att vara likadan..

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag,
och försökt att vara nån till lags.
Ja, man kämpar för en plats som passar både här och där,
och snart har man glömt vem man är..

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler,
och samlat damm på min gitarr..
För allting jag skriver det blir ändå för kort,
och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.."


I was born too late, in a world that doesn't care..

Nu börjar det närma sig den där jobbiga perioden, som jag misstänker att alltid kommer att kännas jobbig, oavsett lång tid det än går. I söndags var det två år sedan jag fick veta. Det är sjukt att det redan har gått två år. Två år sedan den värsta perioden i mitt liv, den som förändrade allt.


"Day after day time pass away,
and I just can't get you off my mind.
Nobody knows I hide it inside
I keep on searching but I can't find..

If I let you go, I will never know,
what my life would be holding you close to me..."

"För månen har en kraft som förnuftet aldrig haft,
och aldrig får och då går det dom det går..
Sen vill jag skriva allt jag sett, så nån förstår,
fast inga toner kan förklara hur jag mår.."

(-Westlife & Lars Winnerbäck)


RSS 2.0