Jag önskar dig allt vackert för du är det bästa som jag vet.

Detta inlägg tänkte jag ägna åt att skriva om Silverpojken, min älskade pojkvän och alldeles snart blivande sambo. (Som jag längtar!). Han är den finaste, sötaste och bästa personen som finns, som kan göra mig så glad som ingen annan någonsin har gjort, utan att göra något särskilt. Han bara allmänt lyser upp min tillvaro genom att existera. Han får mitt hjärta att slå volter bara genom att vara sig själv och han kan få mig att gå runt och småle utan anledning. Han är den bästa som finns och nu ska vi snart bo ihop!

I vanliga fall hade jag varit stressad och orolig och funderat över hur det egentligen ska gå att bo ihop med någon. Jag brukar nämligen tycka att det är ganska drastiskt när folk flyttar ihop tidigt i en relation, när de bara har vart tillsammans en kort tid. Jag brukar resonera som så att de kanske inte vet vad de ger sig in på och att de inte har någon aning om ifall det kommer funka att bo tillsammans eller inte. 

I vårat fall är jag dock inte det minsta orolig. Vi har inte vart tillsammans särskilt länge, knappt ett år, men han har mer eller mindre bott hos mig sedan dess. Han har alla sina kläder liggande i en låda i hörnet av mitt rum, och utrymmet vi lever tillsammans på nu är mindre än ett vanligt vardagsrum. Vi befinner oss alltid på samma två kvadratmetrar och det finns ingen direkt möjlighet att sitta någon annanstans. Vi lever tätt inpå varandra och har gjort det länge, och det går hur bra som helst. Vi finns hela tiden på varandras space, men vi går inte varandra på nerverna, vi bråkar inte och vi har inga större problem med det. Det enda som är är att det vore kul med lite större yta. Att faktiskt inte behöva råka trampa på varandra för att det inte finns någon annanstans att ta vägen. Att han faktiskt också skulle kunna få plats med sina saker (för här får jag nämligen knappt plats med mina egna..) Det vore kul att inte behöva använda sängen som både soffa och säng, och det vore kul om vi kunde ha ett matbord. 

Det jag försöker säga är att jag tror att vi kommer få det hur bra som helst när vi flyttar. Vi har redan i över ett halvår bott tillsammans på en yta som är för liten även om man bor ensam på den. Vi vet att vi kan bo ihop, vi vet att vi trivs tillsammans och vi vet att vi utan svårigheter klarar av att leva tätt inpå varandra. Det finns ingenting jag oroar mig för angående vårt ihopflyttande. Absolut ingenting. (Och för er som inte vet, jag är typen som gärna oroar mig för allt..) Vad gäller vårt nya liv i vårt nya hem är mitt enda orosmoment att jag ska sakna honom om han sitter i ett annat rum än vad jag gör. Det är inte mycket att oroa sig över. Inte alls faktiskt.

Jag älskar dig Magnus, du är den bästa som finns! 

Kommentarer
Postat av: Silverpojken

Jag är lyckligt lottad som får vakna upp bredvid dig varje morgon! Jag älskar dig <3

2012-09-10 @ 19:10:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0