Come, let's pray for the weekend babe, nanana nana nana nanana...

Idag är det fredag och jag har precis färgat håret. Jag hade sån utväxt så det började bli på tiden att göra något åt det, förstår inte hur mitt hår kan växa så fort? Det var ju bara några veckor jag färgade sist! Jag borde även ta mig i kragen och få min lugg klippt någon dag här framöver, kanske ska ta det imorgon?

Ikväll ska jag iallafall på party med Sara och Ida-Lisa hos en av killarna i klassen. Kan ju bli spännande. Jag har investerat i lite vitt vin och några cider, och håller i detta nu på att försöka bestämma vad exakt jag ska ha på mig. Vilken kjol jag ska ha har jag redan valt men vad jag ska ha till den, well, det visar sig.

I detta nu är iallafall min kära pojkvän påväg till Stockholm för att åka på kryssning med sina vänner, så jag ska försöka lära mig att slappna av. Män och båtar har tidigare i mitt liv aldrig bidragit till något positivt över huvud taget då det enbart slutat i kaos på alla sätt som bara går. Nu vet jag dock att Silverpojken aldrig kulle göra mig något illa, och han är inte typen som slåss och bråkar, och han är heller inte typen som blir släpad till fylleceller, så egentligen borde jag bara ta ett par djupa andetag och försöka tänka på något annat. Ändå har jag hjärtat i halsgropen. Jag gillar inte båtar. Båtar tar fram de sämsta sidorna av människor. (Är ju btw mer orolig för att han ska bli utsatt för något hemskt än att han själv ska göra något hemskt kan jag ju tillägga. ^^) Also, tummen upp för att han gör något kul med sina vänner, det gillar vi!^^,

By the way så har det börjat leva några små suspekta djur i mitt akvarium, som för närvarande inte har några fiskar i sig. Jag googlade lite på det och tydligen är det vanligt att det "växer fram" ett eget litet ekosystem i akvarier där det inte finns några fiskar? Det är tydligen en bra grej då djuren bidrar till att akvariet hålls rent och dylikt, men jag tycker ändå det är fruktansvärt obehagligt och lite småäckligt så jag ska tömma det imorgon eller på söndag och ladda upp med nytt vatten och så, så det inte är bebott av massa smådjur när jag ska köpa nya fiskar.

Nej, nu ska jag fortsätta göra mig iordning. Peppar party genom att lyssna på the ark, woopwoop! :D Och BTW, hör och häpna! Min tvättstuga är klar! ^^

It is like everything I have ever known is a lie and you are the simple truth..

"I have never let anyone get this close before, I've always been afraid.
But you break down every wall,
and I feel so safe.."

"Never knew I could feel like this,
like I have never seen the sky before.
Want to vanish inside your kiss,
everyday I love you more and more.
Listen to my heart, can you hear it sings?
Telling me to give you everything.

There is no mountain too high, no river to wide,
sing out this song and I will be there by your side. 
Storm clouds may gather and stars may collide, 
but I love you until the end of time. 
Come what may."


Letar efter nåt att säga som kan ändra allt, nåt mer än det jag redan sagt..

Jag har haft en superbra helg och Saras pandafest i fredags blev jättelyckad. Det var hur roligt som helst även fast det slutade med att jag blev sjukt trött (trots att jag knappt hade druckit något). På lördagen åkte jag och Silverpojken till Örebro för att en av hans kompisar fyllde år. Det var en minst sagt spännande kväll som jag inte riktigt vet vad jag ska säga om, så jag förblir tyst. Det var trevligt iallafall. På söndagen var det tänkt att jag skulle plugga men det gick ju lite sådär, och i måndags och idag har jag jobbat.

Ikväll och imorgon ska jag ägna all min lediga tid åt att plugga, förutom någon timme under förmiddagen imorgon då jag ska på informationsmöte angående upproret "Sjuksköterskor - våga vägra under 24 000 kronor i ingångslön". Det kan nog helt klart bli intressant och jag tror att det är mycket givande, även fast jag egentligen borde plugga till tentan på torsdag.

Helgen som kommer blir nog relativt lugn, tydligen ska vi tentafesta på fredag men förutom det så blir det lugnt och fridfullt. Kanske ska jag börja plugga till tentan jag har den 13 april (på grund av att jag lyckades missa att anmäla mig till den förra gången den gick.. Fail..) 

Hur ser den kommande tiden ut då? Well. På måndag har vi introduktion till kursen Examensarbete, så det är dags att börja skriva C-uppsats, vilket innebär att jag kommer spendera obeskrivligt mycket tid tillsammans med Ida-Lisa. Förutom att hänga med henne ska jag även försöka klämma in så många pass som möjligt på IVA och när tillfälle ges försöka umgås med min pojkvän. Under påsken ska jag även släpa med honom till Fagersta. 

Roligare än så ser inte mitt liv ut just nu så jag vet inte hur mycket jag kommer att skriva här. Det visar sig. Jag tänkte iallafall lägga upp en bild på mig och Sara från pandapartyt, och sen tänkte jag återgå till att panika lite inför tentan. På återseende! 





The panda is indeed the most mysterious of all creatures shrouded in the inigma of it's black and white coat..


Just nu ligger jag i min säng och tänker på att jag egentligen borde plugga väldigt intensivt i detta nu. Det planerar jag dock inte att göra; jag ska nämligen städa lite, ringa till IVA och boka in några arbetspass och sen göra mig iordning. Runt klockan tre kommer Sara hit, vi ska göra en tårta och lite sådant. Hon fyller nämligen år snart så idag har hon hyrt in sig hemma hos mig för att ha födelsedagsfest. (Hon har katt och hälften av oss är allergiska mot djur så vi kan inte vara hemma hos henne). Temat på festen kommer vara PANDA, vilket innebär att vi andra kommer att få lov att klä ut oss.


Panda eller pandapoppare är då vad Saras stil kallas, och det går huvudsakligen ut på att man klär sig i svart och vitt, framförallt kjolar och klänningar. Wikipedia beskriver det såhär. "Pandatjej är en benämning på en person vars utseende, som resultat av sminkning, består av mörka ringar runt ögonen, hårfärg och frånvaro av solbränna, vilket ger en blek hy, utseendet påminner därför itll viss del om en panda. Uttrycket har använts sedan tidigt 90-tal. Pandatjejer har ofta tuperat svart hår med diadem, svartvita kläder (gärna schackrutiga) och kinaskor."

Kent och Broder Daniel tycks vara karaktäristisk musiksmak för pandorna och vad jag har förstått det som så har de även en viss förkärlek till rött vin. Sara föredrar dock vitt vin framför rött, precis som oss andra, men hon är ändå en awesome Panda. Plus att hon är fruktansvärt fin vilket jag tänkte visa er så ni alla vet hur jag och mina vänner kommer att se ut ikväll när det är partydags! Nu vet dock inte Sara om att jag planerar att lägga upp ett par bilder på henne (som jag dessutom har snott från hennes facebook och blogg) men jag gör det ändå. Moaha. (Sara vill du inte ha dem här så får du säga till så tar jag bort dem! :D)


Just a small town girl living in a lonely world, took the midnight train going anywhere!

Egentligen borde jag vara lika effektiv som min vän Sara och beskriva hela vår Norrlandstripp detaljerat och lägga upp en hel hög med bilder, men det orkar jag faktiskt inte. Istället tänker jag sammanfattningsvis berätta att vår resa till Norrland var helt fantastisk, vi har haft det hur bra som helst; Norrland är vackert och mina vänner är underbara. Vi har kört skoter, tittat på starten av "Vindelälvsdraget" (som tydligen är någon form av tävling där man åker skidor efter en draghund?), tittat på skotertävlingar, åkt bob efter skoter, kollat på film, åkt ännu mer skoter, ätit massa godis, haft picknick i snön, sett några renar, hängt med Ida-Lisas släktingar, myst i min och Saras säng, spelat kort, lekt i snön, pratat om allt och inget och skrattat oss till tårar.

Vill någon läsa om vår resa mer detaljerat och se fler bilder än vad jag har lagt upp
så hänvisar jag er till detta inlägg; http://cheaapo.blogg.se/2012/march/norrland.html
som Sara har skrivit.





Och Nordsjön är väl stilla och kall så här års innan våren sätter av igen...

Idag tänkte jag tillägna ett inlägg till en av mina bästa vänner. Jag vet att hon läser min blogg men jag vet inte hur ofta hon gör det, så vi får se när hon upptäcker detta inlägg. Hon är iallafall en av de viktigaste personerna i mitt liv och jag saknar henne både mycket och ofta. 

Jag och denna vän lärde känna varandra under hösten 2005 när vi nyligen hade börjat i samma klass på gymnasiet. Båda var nyinflyttade i stan och vi bodde på samma område, och det hela började med att hon bjöd mig på fest. Jag hade aldrig tidigare varit på en fest, och inte heller hade druckit alkohol, eller ens tänkt tanken att göra det, förrän denna damen kom in i bilden. Man skulle helt enkelt kunna säga att det var hon som drog ner mig i fördärvet, haha! 

Hon är iallafall en sån vän som alltid finns där. Hon är den roligaste som finns att umgås med och hon kan lysa upp den mörkaste tillvaron genom att bara finnas till. Hon har ett skratt som smittar av sig och det går inte annat än att vara glad när man har den här kvinnan i sin närhet. Det spelar ingen roll att hon i detta nu bor på andra sidan nordsjön, i självaste England, varje gång vi ses så känns det som att det knappt har gått en vecka sedan vi sist sågs, och även när vi inte ses så vet jag att hon alltid finns vid min sida på samma sätt som jag finns för henne. Vår vänskap sträcker sig över land och hav och jag vet att hon alltid kommer att finnas här för mig.

Helena Edvardsson, du är en fantastisk människa och en underbar vän och jag älskar dig och jag saknar dig,
och jag kommer alltid att finnas vid din sida, no matter what. 

(Höhö, alla bilder är tagna när vi är runt 16 år gamla!^^)





Jag är lapp och jag har mina renar, jag har trolltrummans rytm i mitt blod..

Nu har jag sagt hejdå till Silverpojken och det känns väl lite sådär skulle man kunna säga. Eftersom jag och mina vänner Sara, Ida-Lisa och Catti ska bege oss ut på äventyr till själva norraste Norrland så kommer vi inte kunna ses på ett tag. Det gör lite ont i själen när jag tänker på hur mycket jag kommer sakna honom, fast samtidigt så vet jag att det är bra både för personerna ifråga och för förhållandet i sig att sakna lite. Saknad är bra, i en viss mängd.

Annars ser jag fruktansvärt mycket fram emot att spendera några dagar i Norrland. Runt 90 mils bilresa känns väl däremot inte lika lockande, men jag får köpa åksjuketabletter och bita ihop. Det kommer hur som helst att vara awesome. Jag kanheller  inte tänka mig några som jag hellre skulle spendera en heldag i en bil med än dessa kvinnor, så det kommer nog bli hur bra som helst. ^^, Vi har även en bilplaylist som vi alla har lagt till låtar i och jag har vart duktig och försökt att välja låtar som mina vänner finner uthärdiga; ingenting där det skriks onödigt mycket och ingenting som går dem på nerverna. (Bortsett från ett par oundvikliga undantag..:D) 

Nu ska jag ägna resten av dagen åt att försöka plugga ifatt det jag har missat i skolan efter att  ha varit sjuk en hel vecka. Kan ju bli lagom roligt. Ska även försöka göra färdigt det som var min uppgift att göra till vårt grupparbete. Kan ju bli kul..?

Cause we all just wanna be big rockstars living in hilltop houses driving 15 cars..

Idag känner jag mig mycket friskare än tidigare dagar, tack och lov. Jag har sovit tolv timmar inatt och det tycktes göra susen. Nu har jag inte ont någonstans och hostan tycks vara så gott som borta, och inte heller känner jag mig särskilt trött. Det känns som att det var på tiden, det har ju faktiskt gått nästan en hel vecka.

Jag har dock inte roat mig med något annat än att lyssna på mysig musik och dricka te idag. En härlig blandning av Keane, The Fray, The Script, Sonata Arctica, Kent och Broder Daniel. Myspys. 



Anna skrev en fråga och undrade hur mycket svårare det är att plugga på högskolan i jämförelse med gymnasiet, och vad det är som skiljer. Hon undrade även om man har mycket hjälp av att vara undersköterska om man vill läsa till sjuksköterska. Jag tänkte försöka svara på det i brist på annat att skriva.

Jag har själv alltid haft ganska lätt för mig i skolan så jag vet inte hur jag ska bedöma svårighetsgraden på utbildningarna. Det jag kan göra är istället att beskriva skillnaden. På gymnasiet så får man en bok som är på ca 100 sidor och när man ska plugga till ett prov så har man ett par veckor på sig att lära sig ett par kapitel i den boken. Man vet exakt vad man ska kunna och exakt vilka sidor man ska läsa, och boken man läser i är anpassad och gjord så bara det man behöver veta finns där, och det ska vara lätt för personen att läsa och lära sig.

På högskolan när man ska ha en tenta, som är ungefär som ett prov, kan man ha uppåt sju böcker, alla på flera hundra sidor, och det är upp till en själv att leta upp den relevanta informationen. Man har mycket kort tid på sig och man ska själv kunna avgöra vad som är viktigt att veta och inte. Man har föreläsningarna som riktlinjer men annars får man utgå från kursmålen, och vad man ska kunna till en enda tenta kan jämföras med vad man ska kunna i exempelvis hela Naturkunskapskursen på gymnasiet. Det man på gymnasiet ska kunna på ett prov i en kurs är ofta mindre än vad som tas upp på en enda föreläsning på högskolan. Det är helt enkelt mycket mer omfattande och på en helt annan nivå. Nu får jag självklart be mina vänner korrekta mig om jag har fel, men det är iallafall så jag själv upplever det.

Angående om man har mycket hjälp av att vara undersköterska när man ska läsa till sjuksköterska så är svaret nej. Det undersköterskorna kan ha som hjälp är att de har sett personer med vissa sjukdomar tidigare så de känner igen symtomen när de läser om dem och de kan känna igen vissa läkemedel sedan tidigare. De besitter även vissa praktiska kunskaper. Första praktiken på utbildningen handlar exempelvis om basal omvårdnad, då ska man göra det undersköterskorna gör, och är man då undersköterska sedan tidigare så har man ju redan dessa kunskaper vilket säkerligen underlättar.

De jag har pratat med som går utbildningen som sedan tidigare är undersköterskor anser dock inte att deras undersköterskekunskaper har hjälpt dem något särskilt. Flera har sagt att de i början trodde att det skulle vara lättare för dem och de trodde att utbildningen skulle vara en "fortsättning" på det de redan har, men att de ganska snabbt insåg att så var inte fallet. De har inte några så kallade försprång kunskapsmässigt och de har inte lättare för sig än någon annan utan vårderfarenhet.  ag hoppas att det besvarade din fråga. ^^

Die Sonne scheint mir aus den Händen, kann verbrennen kann euch blenden...

Av någon anledning har inte min pluggmotivation varit på topp den senaste tiden. Jag har inte riktigt vetat varför men nu tror jag att jag vet. Kursen vi läser nu är den sista vanliga kursen som är kvar på utbildningen. Efter den här kursen är det bara C-uppsatsen och praktiken kvar. När man vet att det är så lite kvar så känns det lilla som hur mycket som helst och tiden tycks gå extra sakta, och man blir mindre och mindre tålmodig för man längtar efter att vara färdigutbildad.

Annars då? Well, jag har gjort mina fyra första introduktionspass på intensivvårdsavdelningen där jag ska jobba i sommar. Det är hur roligt och lärorikt som helst och jag tycker det är sjukt spännande. Jag tror att jag kommer att trivas hur bra som helst. Egentligen skulle jag ha gjort några fler pass under den här veckan som just varit men istället har jag legat hemma och varit sjuk, så jag får boka in några pass lite senare istället. 

Eftersom jag har legat hemma och varit sjuk hela veckan så har jag inte fått så mycket gjort. Mest har jag tittat på Lark Rise to Candleford som jag skrev om i förra inlägget, men igår passade jag på att städa lite i min lägenhet. Silverpojken har även varit här en hel del, han är också sjuk så jag behöver inte bekymra mig om att råka smitta honom.. (Det har jag nämligen redan gjort ^^,)

Egentligen skulle jag iväg och repetera med Voces Mariae ikväll men det känns inte så motiverande att gå dit helt sjuk heller. Det får vänta tills jag är frisk. Jag vill inte smitta tjejerna i kören och det går inte direkt att sjunga med hosta och halsont. Vad som händer i helgen får vi se, på lördag ska iallafall jag och Silverpojken kika på finalen av melodifestivalen. ^^,

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder och samlat damm på min gitarr..

Som vissa av er kanske vet så har jag en ny favoritserie; Lark Rise to Candleford. Det är en serie som utspelar sig i slutet av 1800-talet i England; Oxfordshire. Man får följa en 16-åriga flicka; Laura Timmins, som är född och uppvuxen i den fattiga lilla byn Lark Rise, som får en lärlingsplats på postkontoret i Candleford. Genom Lauras ögon får man se det bästa och det värsta av de båda världarna och man får följa alla unika karaktärer i den vackra miljön; både i staden och på landsbygden.

Det är en himla mysig serie som jag skulle rekommendera till vem som helst. Det är svårt att sluta titta när man väl har börjat och det är svårt att inte drömma sig bort och önska att man kunde få vara en del av den världen som skildras i berättelsen.

I det senaste avsnittet jag såg så drabbades dock alla barn i det fattiga Lark Rise av mässlingen och det var helt hjärtskärande. Tårarna rann oavbrutet ner för mina kinder. Tack och lov att mässlingen är så gott som bortvaccinerat hos oss i Sverige så det inte är någonting vi behöver bekymra oss så värst mycket över. 



För övrigt så är jag sjuk. Jag har känt mig dålig sedan i lördags och hostat som aldrig förr och haft feber, men imorse trodde jag att jag var frisk så jag försökte ge mig på att diska. Det resulterade i att jag blev helt yrslig och kallsvettig och höll på att ramla ihop så det var bara att krypa ihop i sängen igen, så nu ligger jag här och försöker fördriva tid. Silverpojken kommer hit om en stund I think. Eller ja, egentligen vet jag inte om han kommer direkt efter jobbet eller om han kommer senare, men någon gång kommer han hit iallafall. 

Silverpojken var även med mig i Fagersta över helgen; vi var på fest hos min syster som har fyllt år, vi kikade på melodifestivalen och vi var och fikade hos min andra syster, som också har fyllt år. På det stora hela var det en bra och trevlig helg även om det slutade i förkylning.

..och jag ska aldrig mer säga sanningen till nån som saknar förmåga att förstå..

Nu börjar jag tröttna på att jag ständigt ska vara den som ska försöka ta kontakt med vissa i min omgivning. Personerna ifråga gör inte det på grund av att de antingen mår dåligt eller har väldigt fullt upp, men guess what, alla mår dåligt och alla har fullt upp. Sånt där är bara tomma ursäkter och jag börjar tröttna på dem. Jag har bättre och mer kontakt med min vän Helena som bor i England än vad jag har med vissa familjemedlemmar och vissa nära vänner, och det är bra mycket svårare att ha god kontakt med någon som bor i ett annat land än någon som bor i närheten. Huvudsaken är att man tar sig tid att upprätthålla sin vänskap, gör man inte det så försvinner den.

Jag gjorde ett litet experiment här för ett tag sedan, jag tänkte att jag skulle prova att inte höra av mig till ett par personer i min nära närhet, för att se hur lång tid det tar innan de själva hör av sig. Jag undrade hur lång tid det kunde tänkas ta innan de inser att vi knappt känner varandra längre och att de inte direkt har någon aning om vad som händer och sker i mitt liv nu för tiden, och tvärt om. Det experimentet påbörjade jag direkt efter nyår och jag har inte hört ett ljud sedan dess. Det är första mars idag.

Det kan tänkas vara en skum sak att göra, men efter att ha tjatat åtskilliga gånger på dem så kändes det inte längre värt det. Jag har även pratat med dem om att jag upplever detta som ett problem men de tycks inte ta åt sig alls. What's up with that? Enough is enough.

Ursäkta det bittra inlägget men idag kändes som en bra dag att ta ur sig vissa aggressioner. 
De flesta av mina vänner är dock awesome och jag borde inte klaga
men jag förstår inte hur vissa tänker när de beter sig sådär. 

Btw, C, detta inlägg berör inte dig på något sätt så don't worry. ^^,

Also, Grattis på födelsedagen till min syster Angelika som blir uråldrig idag! :D



RSS 2.0