Letar efter nåt att säga som kan ändra allt, nåt mer än det jag redan sagt..

Okej, nu ska jag skriva ett inlägg som kan tänkas göra så att alla så kallade unga föräldrar vill äta upp mig. Inte för att jag tror att man är en sämre förälder när man är ung, för det tror jag inte. Däremot tror jag att man exempelvis som 14-åring inte har samma förutsättningar för att ta hand om sitt barn, som man (ofta) har när man är exempelvis 25. 

Jag råkade trilla in på en blogg häromdagen som tillhörde en liten flicka som var 14 år, som tillsammans med sin ett par år äldre pojkvän planerade att skaffa barn snart. Planerade. Varför skulle man självmant sätta sig i den situationen när man är 14 år gammal? Man har ingen utbildning, inga som helst förutsättningar till något jobb, man har nästan inga erfarenheter av någonting, man har knappt hunnit leva livet och man är mer eller mindre ett barn själv. Ett av syftena med att vara förälder är att man ska försöka hindra sitt älskade barn från att göra om samma misstag som man själv har gjort, men hur ska man kunna göra det när man knappt själv har haft tid och möjlighet att göra några egna misstag? 

När man är 14 år är man i den del av livet då man ständigt utvecklas och allting runt omkring en förändras. Livet är som en berg- och dalbana och man håller på att försöka växa in och anpassa sig till sin blivande vuxna roll. Man tror att man är så himla stor och vuxen och att man vet allt, trots att man egentligen inte vet så mycket om någonting. Jag minns själv att jag tyckte att jag var så himla stor när jag var 14. Man gick i åttan och kände sig så himla stor om man jämförde med exempelvis de som gick i sjuan. Nu däremot, åtta år senare, om man ser högstadieelever så skakar man bara på huvudet åt dem, allra helst om de står med en ölburk i handen och en cigarett i munnen. What's up with that liksom? Ska man verkligen dricka öl och röka när man är 14 år?

Hur som helst, när så unga människor bestämmer sig för att skaffa barn så är det enligt mig inte det mognaste beslutet. Okej om man råkar bli gravid och väljer att behålla barnet, för jag kan till 100% förstå om man inte vill ta bort det. Däremot om man planerar en graviditet.. Well. Har man inte gått färdigt sin egen utbildning så har man mer eller mindre inga som helst möjligheter att få ett jobb längre fram. Att vara två outbildade arbetslösa föräldrar är inte det ultimata, särskilt inte när barnet börjar bli äldre och vill ha en ny hockeyutrustning eller nya ridkläder, spela instrument eller skaffa någon annan hobby som kostar skjortan även för de som faktiskt har en stabil ekonomi. Sveriges bidrag; bostadsbidrag, barnbidrag och whatever man nu kan tänkas få räcker inte till det. Det ger inte tillräckligt mycket för att man ska kunna ge sitt barn allt och lite till. 

Visst, pengar ska inte vara allt, för man kan vara en utmärkt förälder utan att ha en bra ekonomi, men att satsa på att skaffa barn innan man har någon som helst möjlighet att skaffa sig själv en stabil ekonomi är väl inte det ultimata? Då utsätter man ju både sig själv och sitt barn för en tuffare framtid. Så småning om kommer barnet märka att han eller hon inte har lika fina leksaker som de andra barnen eller att alla andra åker på fancy semestrar på sommarloven och dylikt. Att ha ett barn är dyrt och ju äldre barnet blir desto dyrare blir det. Att försöka utbilda sig samtidigt som man har ett litet barn är tufft, och om båda föräldrarna är utan utbildning blir det ännu tuffare. Många hävdar att det går att leva på exempelvis barnbidraget och vilka andra bidrag man nu kan tänkas få, men man ska inte behöva leva på barnbidrag, och ett bostadsbidrag är inte direkt något att eftersträva. 

Är man 14 år och vill skaffa barn så borde man satsa på att leva livet en stund istället. Jag kan förstå bebislängtan; jag om någon har en och har haft i flera år, men när man känner att den längtan blir för stark så känner jag att man kanske får försöka tänka ett steg framåt. Bor man hos sina föräldrar, eller för den delen som jag, i en 23kvm stor lägenhet, så kanske man ska inse att man inte har de ultimata förutsättningarna för att skaffa barn. Råkar man bli gravid så fine, men att vid 14 års ålder planera att skaffa barn för att man anser att man är mogen nog att göra det; bara det är ett tecken på att man inte alls är redo att bli förälder. 

Kommentarer
Postat av: Daniel

Word! När man är 14 är man fortfarande ett barn själv. Det går sällan bra för dom som skaffar barn så tidigt och det är bara att förstöra för sig själv och sitt barn

2012-01-11 @ 12:45:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0