Well, I hope that someone is gonna call and tell me this night is over..

Någon har kommenterat och frågat om alla texter jag skriver här i bloggen, om de betyder något särskilt eller om jag bara tycker om dem. Svaret på den frågan är faktiskt lite olika beroende på vilken text det är. Vissa texter (ofta de som jag använder som rubriker till inläggen) tycker jag bara är himla fina eller bra rader, medan vissa andra speglar någonting jag tycker, tänker eller känner. Vissa återkommande texter symboliserar för min egen del en händelse i mitt liv, som jag just när jag lägger ut texten, tänker på. Det är för att jag känner att jag vill skriva av mig om händelsen men inte vill skriva ut den i ord. Skriver man lite kryptiskt i text så vet ingen egentligen vad det handlar om, förutom de som redan vet, för de förstår. 

Senaste texten jag la ut är riktad till en av mina bästa vänner som mår fruktansvärt dåligt och sedan en tid tillbaka är fast i ett missbruk, och jag känner mig lite hjälplös på grund av att jag inte kan göra någonting för att hjälpa honom. Det är ett exempel på ett återkommande ämne som brukar få många texter tillägnat sig, men det finns även fler sådana som jag inte tänker rada upp här. ^^, 

Hur som helst så tycker jag att en fin text är ett bättre sätt att uttrycka sig än att rabbla upp hela sitt personal life på internet. Man vet ju aldrig vem eller vad som läser, och om jag mot förmodan sitter och deppar framför datorn så vill jag väl inte att hela världen ska veta det anyway? 

(Kan ju även tillägga att jag inte sitter här och snyftar varje gång det kommer en halvdyster text, haha. Mycket av musiken jag gillar är ganska deppig/arg/dyster och därmed kan jag lägga upp det utan att själv sitta och må dåligt. Jag är huvudsakligen mycket glad av mig! ^^)

Where did I go wrong, I lost a friend somewhere along in the bitterness..

Step one, you say "we need to talk",
he walks, you say "sit down it's just a talk".
He smiles politely back at you,
you stare politely right on through some
sort of window to your right,
as he goes left and you stay right between
the lines of fear and blame,
and you begin to wonder why you came..

Let him know that you know best,
'cause after all, you do know best.
Try to slip past his defense,
without granting innocence.
Lay down a list of what is wrong,
the things you've told him all along.
and pray to God, he hears you.
and pray to God, he hears you.

Where did I go wrong? I lost a friend
somewhere along in the bitterness.
And I would have stayed up with you all night,
had I known how to save a life.

As he begins to raise his voice,
you lower yours and grant him one last choice.
Drive until you lose the road,
or break with the ones you've followed.
He will do one of two things,
he will admit to everything or he
will say he's just not the same,
and you begin to wonder why you came..

Where did I go wrong, I lost a friend.
I would have stayed up with you all night,
had I known how to save a life?

Se där, en blomma röd och fin, och glad blir jag, när jag landar på blomman!

De flesta av er vet väl redan att jag är lite utav en sucker för mystisk musik, och nu tänkte jag passa på mig att dela med mig av ytterligare en av mina halvsuspekta låtar. ^^

För övrigt har jag haft en helmysig helg. I fredags var jag ut med mina vänner och Silverpojken, och resterande delen av helgen var Silverpojken kvar hos mig. Han gick faktiskt närmare bestämt alldeles nyss, och nu sitter jag här och ger mitt plugg omotiverade och skeptiska blickar. Jag har ingen som helst lust att plugga just nu, och jag vet inte alls vart den där motivationen har tagit vägen. Oftast tycker jag ju faktiskt att det är roligt att plugga men just nu känns det inte alls särskilt kul över huvud taget. 

Btw, sjukt att det snart är februari. Från och med den första februari är jag dessutom anställd som undersköterska på intensivvårdsavdelningen här på lasarettet i Västerås. Hur kul är inte det? :) Jag har dock svårt att förstå hur jag under våren ska lyckas klämma in de sex veckorna som det är tänkt att jag ska hinna med att göra innan sommaren. Att både plugga 100% och dessutom jobba ca 30% samtidigt känns lite intensivt, men jag har ju inte direkt så många val.  Hm.

Anyway, här kommer låten jag nämnde i början av inlägget. Enjoy



Ever felt away with me, just once that all I need, entwined in finding you one day..

Imorgon börjar jag mitt tredje och sista år på sjuksköterskeutbildningen och det känns helt overkligt. Hur har två år kunnat gå såhär fruktansvärt fort? Hur läskigt är det inte att jag om ett år är färdig sjuksköterska och dagligen kommer att vara ansvarig för massa människors hälsa och tillfrisknande?

Det känns helt sjukt att tiden bara har rusat iväg såhär. Ena dagen tar man studenten och andra dagen är man snart klar med nästa utbildning. För faktiskt, det känns inte alls som att det var nästan fyra år sedan jag tog studenten. Fyra år! Det är hur lång tid som helst! Tänker resten av livet också bara rusa iväg såhär?

Idag har jag haft en awesome dag som inleddes med massa mys med Silverpojken, för att sedan fortsätta med en fika på café gränden med Ida-Lisa, Sara och Catti. Kvällen har jag ägnat åt att laga matlådor, göra mig redo inför morgondagen och lyssnat på musik. Har även legat och funderat lite på allt och inget och haft en nostalgitripp med lite Nightwish. Awesome. När jag var lite yngre så var jag nämligen ett mycket hängivet Nightwish-fan, ifall någon inte visste det.. :)

Imorgon efter skolan ska jag btw köpa skor. Sara har mer eller mindre tvingat mig! ^^, Anyway, nu ska jag hoppa in i duschen och sedan gå och lägga mig. Kanske kika lite på någon serie innan jag somnar med, om jag orkar. Godnatt!

Oh, how I wish to go down with the sun, sleeping, weeping with you..

Sen vill jag bara för övrigt tillägga att jag känner mig väldigt lycklig just nu.
Världens finaste vänner och världens
sötaste och snällaste pojkvän.
Good times, ey? ^^

Ida-Lisa, Sara, Kelly, Catti, Sofia, Helena, Carro & Oscar.
- Känn er lite extra träffade.

Pojkvän har jag ju bara en av
och jag hoppas att han känner sig
träffad utan att jag behöver säga det! :D
- You make me happy! 
















For my dreams I hold my life, for wishes I behold my night, the truth at the end of time..

Igår bakade jag och Silverpojken cupcakes, finally, och det blev chokladcupcakes med choklad- och kaffefrosting. De blev riktigt goda och då han tydligen aldrig hade sett en sprits förut (!?) så fick han sköta dekoreringen. De blev supersöta, mycket fint för att vara första gången! ^^ 

Förutom att baka så gjorde vi inte så himla mycket, mest bara låg i sängen och lyssnade på random musik och pratade om allt och inget. Till slut innan vi skulle sova så kollade vi på en film; Keeping mum, som enligt mig kan vara den konstigaste filmen som någonsin gjorts. Man vet inte riktigt vad man ska tycka om den och det går knappt att beskriva vad den handlar om. Helt sjuk. ^^

Nu håller jag på att försöka organisera en eventuell fika med mina vänner. Jag känner att sista dagen av ledighet kräver en fika; särskilt som den nya kursen som börjar imorgon innebär att vi måste vara i skolan mellan 8 - 16 eller 9 - 16 varje dag. Inte heller på kvällarna kommer vi ha särskilt mycket tid att hitta på saker då de kommer att gå åt till att försöka plugga in det man har lärt sig under dagen. Hejdå fritid, vi ses igen om fem veckor!

Tänkte även ladda upp några bilder från klassfesten vi hade här om dagen. Himla roligt var det och bör helt klart göras om! Bilderna har jag stulit av Sara; http://cheaapo.blogg.se. De övre bilderna är när vi leker någon lek, twister I think? De undre bilderna föreställer först mig, Sara och Erik efter att vi hade vunnit en tävling, och sen jag och Sara som posar med våra matchande vinglas. ^^,





Come, let's pray for the weekend babe, nanana nana nana nanana...

Igår var jag på klassfest vilket faktiskt var himla trevligt. Dock så var det lite strul med värmen i lokalen så vi fick spatsera omkring i våra ytterkläder hela kvällen. ^^ Det slutade iallafall med att jag och Sara gick hem till mig, ganska tidigt, och sov. Detta som resultat av aningen för mycket alkohol! ^^, 

Innan Sara bestämde sig för att hon skulle sova kvar hos mig så smsade vi med Ida-Lisa (som då hade gått ut på krogen med några andra från klassen..) Efter att vi hade legat i sängen och läst dessa sms och fnittrat hela morgonen så hade Sara önskemål om att jag ska skriva här på bloggen hur de smsen såg ut. Haha. 

Första smset såg ut såhär: "Hej. Sara typ dör och vill inte dö på grund av katt. Vad gör du?". I nästa sms skriver jag bland annat meningarna "Vi har fyllefrossa. Båda Två." "Sara har kräkts x 2". och "Inte villig att lämna katten ensam." I smset efter det skriver jag "Hon vet inte om hon ska ta bussen eller gå hem till katten".  Efter diverse andra felstavade sms får jag slutligen ett sms av Ida-Lisa där hon skriver att vi är awesome. Hur hon efter dessa sms konstaterade det har jag ingen aning om dock. ^^

Idag tänkte jag btw umgås med Silverpojken. Jag har tänkt att jag ska lära honom att baka cupcakes. ^^
Jag har egentligen planerat att göra det flera gånger men det går ju aldrig som det är tänkt,
men nu ska jag försöka se till att det blir av.

Värt att tillägga är dessutom att jag och Sara i smyg smet in och la till en Slipknot-låt i klassens festplaylist. Haha. Deras miner när låten spelades var helt oslagbara. Nåt annat värt att tillägga var att när jag och Sara låg och skulle titta på bilderna från igår så är det första som kommer upp en bild på mig och Sara som försöker posa med vår tre-apor box, med en karl från klassen som ligger och posar tvärs över våra ben? Haha.

Everybody hurts, take comfort in your friends, everybody hurts, don't throw your hand.

If you're on your own in this life
The days and nights are long
When you think you've had too much of this life to hang on
When your day is long, and the night,
the night is yours alone.
When you are sure you had enough of this life, well hang on.

If you are on your own in this life,
and the days and nights are long.
When you think you've had too much of this life to hang on.

Do not let yourself go,
cause everybody cries
and everybody hurts
sometimes..


Slavsia, Otechestvo chashe svobodnoe, schastia narodov nadezhnyj oplot!

Jag har haft en supermysig helg som inleddes med middag och vinkväll hemma hos mig tillsammans med Sara och Ida-Lisa. Vi hade jättetrevligt och slutade till slut upp på Pitchers där även Silverpojken och hans kusiner befann sig. Det var dock lite fullt och vi fick inte riktigt plats så det gick väl lite sådär att försöka umgås. Nu har jag dock iallafall sett och sagt hej hans kusiner en gång så nu kanske jag slipper vara totalt jätteblyg om jag ska träffa dem igen. Maybe? ^^

Jag tog iallafall med mig karln hem efter krogen och han spenderade sedan hela resten av helgen hos mig. Cozy. Vi tittade på massa film, gick på stan en sväng, åt massa mat och hade det allmänt mysigt.  :)

Idag har jag suttit i skolan hela eftermiddagen och pluggat tillsammans med Sara och Ida-Lisa. Nu är vi äntligen klara med våra hemtentor i vårdpedagogik, och efter morgondagens seminarium så är vi färdiga med termin fyra. Termin fem here we come! ^^




Tänkte även bjuda på en bild från i fredags som jag har snott från http://cheaapo.blogg.se/
Min rubrik är även första raderna ur ryska nationalsången, versionen från 1944. Eftersom vi chattade med en ryss i fredags kväll så tyckte jag att det var en passande rubrik på inlägget. Sen så anser jag även att rysslands nationalsång är både mäktig, vacker och himla trallvänlig. Såhär ser det tydligen ut med ryska alfabetet;

"Славься, Отечество наше свободное,
Дружбы, народов надежный оплот!"

...men jag kände att det kanske inte riktigt var en lämplig rubrik. Vad tycker ni? Haha.

You didn't ask for this, nobody ever would. Caught in the middle of this disfunction..

Idag har jag suttit och lyssnat på Keane, The Fray, Snow Patrol och The Script nästan hela förmiddagen. Mysigt. Jag har även druckit te och en jättegod smoothie gjord på blåbär, hallon, banan, vaniljyoghurt, mjölk och linfrön till frukost. Hur gott som helst! ^^

Snart ska jag vandra till systembolaget och investera i någon form av alkoholhaltig dryck. Jag vet inte riktigt vad, men det visar sig väl när jag kommer dit. Ska även gå och investera i det jag behöver till middagen. Hade tänkt göra en lyxmiddag men det får nog bli något simpelt istället. Orkar inte krångla just idag. ^^

So little time, try to understand that I am
trying to make move just to stay in the game,
I try to stay awake and remember my name
but everybody's changing and I don't feel the same.
Oh, everybody is changing and I don't feel the same.


Btw så tycker jag att det är en himla konstig sak att smslåna.nu har kommenterat mitt förra inlägg? Mycket strange.

Jag har fastnat med händerna i marken, i minnet från en mardröm..

Som tillägg på mitt förra inlägg så kan jag ju även säga att jag tycker att det är lika naivt när vuxna människor utan utbildning eller jobb planerar att skaffa barn. Det handlar ju inte bara om åldern, även fast just 14 är en sådan ålder då man faktiskt alltid är arbetslös och mitt uppe i grundskolan; där finns det inte så stora kontraster. Däremot om man är runt 25 så kan man vara både välutbildad och ha en stabil ekonomi och ett bra jobb; men man kan lika gärna ha suttit hemma och ruttnat i sin lägenhet i flera år och levt på random bidrag. Jag anser inte att det är en lämplig situation att planera barn i heller.

Allt beror på omständigheterna och arbetslös är helt klart inte en situation som är lämplig att skaffa barn i. Dels för att man inte ens borde tänka på barn då; man borde ägna hela sin tid åt att försöka hitta ett jobb. När man väl har ett barn så ska man inte behöva snåla med vad man köper för ingridienser till maten för att ha råd med hyran, eller sälja sina gamla saker för att ha råd med nya kläder till sig själv och sitt barn. Det är dyrt att leva, det kostar en förmögenhet att ha ett barn. Visst, det går att göra det snålt, men vill man verkligen det? Vill man behöva avstå från att köpa de fina barnkläderna man ser, för att man inte har råd?

Vill man behöva snåla varje minut av sitt liv för att få ekonomin att gå ihop? En av anledningarna till att det är svårare att vara ensamstående förälder brukar kunna vara för att man måste jobba himla mycket för att ekonomin ska gå ihop. Att då vara två arbetslösa föräldrar är inte mycket bättre. Det är tufft. Man måste inte skaffa barn i detta nu. Man kan vänta. Man kan skaffa sig en ordnad ekonomi, ett jobb, en utbildning.

Ett barn är inte någonting man kan skaffa bara för att man vill ha det? Ett barn är ett barn, en liten individ, en liten människa. En liten människa som man ska göra allt för, som man ska ge den bästa tänkbara uppväxten som bara går. Någon man ska älska och ta hand om för resten av sitt liv. Någon man ska göra allt för.

När jag säger att man ska göra allt för sitt barn, så menar jag verkligen allt. Även om det innebär en sån sak som att vänta två år med att skaffa det barnet för att kunna ordna upp sitt eget liv först. 


Letar efter nåt att säga som kan ändra allt, nåt mer än det jag redan sagt..

Okej, nu ska jag skriva ett inlägg som kan tänkas göra så att alla så kallade unga föräldrar vill äta upp mig. Inte för att jag tror att man är en sämre förälder när man är ung, för det tror jag inte. Däremot tror jag att man exempelvis som 14-åring inte har samma förutsättningar för att ta hand om sitt barn, som man (ofta) har när man är exempelvis 25. 

Jag råkade trilla in på en blogg häromdagen som tillhörde en liten flicka som var 14 år, som tillsammans med sin ett par år äldre pojkvän planerade att skaffa barn snart. Planerade. Varför skulle man självmant sätta sig i den situationen när man är 14 år gammal? Man har ingen utbildning, inga som helst förutsättningar till något jobb, man har nästan inga erfarenheter av någonting, man har knappt hunnit leva livet och man är mer eller mindre ett barn själv. Ett av syftena med att vara förälder är att man ska försöka hindra sitt älskade barn från att göra om samma misstag som man själv har gjort, men hur ska man kunna göra det när man knappt själv har haft tid och möjlighet att göra några egna misstag? 

När man är 14 år är man i den del av livet då man ständigt utvecklas och allting runt omkring en förändras. Livet är som en berg- och dalbana och man håller på att försöka växa in och anpassa sig till sin blivande vuxna roll. Man tror att man är så himla stor och vuxen och att man vet allt, trots att man egentligen inte vet så mycket om någonting. Jag minns själv att jag tyckte att jag var så himla stor när jag var 14. Man gick i åttan och kände sig så himla stor om man jämförde med exempelvis de som gick i sjuan. Nu däremot, åtta år senare, om man ser högstadieelever så skakar man bara på huvudet åt dem, allra helst om de står med en ölburk i handen och en cigarett i munnen. What's up with that liksom? Ska man verkligen dricka öl och röka när man är 14 år?

Hur som helst, när så unga människor bestämmer sig för att skaffa barn så är det enligt mig inte det mognaste beslutet. Okej om man råkar bli gravid och väljer att behålla barnet, för jag kan till 100% förstå om man inte vill ta bort det. Däremot om man planerar en graviditet.. Well. Har man inte gått färdigt sin egen utbildning så har man mer eller mindre inga som helst möjligheter att få ett jobb längre fram. Att vara två outbildade arbetslösa föräldrar är inte det ultimata, särskilt inte när barnet börjar bli äldre och vill ha en ny hockeyutrustning eller nya ridkläder, spela instrument eller skaffa någon annan hobby som kostar skjortan även för de som faktiskt har en stabil ekonomi. Sveriges bidrag; bostadsbidrag, barnbidrag och whatever man nu kan tänkas få räcker inte till det. Det ger inte tillräckligt mycket för att man ska kunna ge sitt barn allt och lite till. 

Visst, pengar ska inte vara allt, för man kan vara en utmärkt förälder utan att ha en bra ekonomi, men att satsa på att skaffa barn innan man har någon som helst möjlighet att skaffa sig själv en stabil ekonomi är väl inte det ultimata? Då utsätter man ju både sig själv och sitt barn för en tuffare framtid. Så småning om kommer barnet märka att han eller hon inte har lika fina leksaker som de andra barnen eller att alla andra åker på fancy semestrar på sommarloven och dylikt. Att ha ett barn är dyrt och ju äldre barnet blir desto dyrare blir det. Att försöka utbilda sig samtidigt som man har ett litet barn är tufft, och om båda föräldrarna är utan utbildning blir det ännu tuffare. Många hävdar att det går att leva på exempelvis barnbidraget och vilka andra bidrag man nu kan tänkas få, men man ska inte behöva leva på barnbidrag, och ett bostadsbidrag är inte direkt något att eftersträva. 

Är man 14 år och vill skaffa barn så borde man satsa på att leva livet en stund istället. Jag kan förstå bebislängtan; jag om någon har en och har haft i flera år, men när man känner att den längtan blir för stark så känner jag att man kanske får försöka tänka ett steg framåt. Bor man hos sina föräldrar, eller för den delen som jag, i en 23kvm stor lägenhet, så kanske man ska inse att man inte har de ultimata förutsättningarna för att skaffa barn. Råkar man bli gravid så fine, men att vid 14 års ålder planera att skaffa barn för att man anser att man är mogen nog att göra det; bara det är ett tecken på att man inte alls är redo att bli förälder. 

So explain to me how it came to this, take it back to the first night we kissed..

Nu är jag, för de som inte redan vet det, tillbaka i Västerås igen, efter att ha spenderat nästan tre veckor i Fagersta. Jag har saknat min lilla lägenhet och det känns himla bra att vara hemma igen. Idag har jag vart och tagit allergivaccinationssprutor och sen varit i skolan och fixat lite med gruppen inför morgondagens seminarium. Efter det gick jag, Sara, Ida-Lisa, Kelly och Sofia till Waynes och lunchade. Himla mysigt. Jag har saknat mina fina vänner! 

När jag kom hem packade jag upp min resväska, jag har inte haft lust att göra det varken igår eller i söndags, men nu är det iallafall gjort. Jag har alltid tyckt att det är både drygt och tråkigt och brukar gärna skjuta upp det ohälsosamt länge, men jag orkade inte ha den där gigantiska väskan stående på golvet den här gången.

Både mitt xbox 360, mina nya filmer och min nya kalender hade kommit med posten, och även ett fint vykort från Catti, som har varit i Peru i tre veckor, hade jag fått. Nu längtar vi bara till dess att Catti kommer tillbaka till Västerås, vilket dröjer ytterligare en vecka. :/ 

På fredag var det tänkt att vi skulle ha reunion-party, men det verkar inte som att det är så många av oss som kommer kunna vara med, så det blir inte så himla mycket till reunion. Haha. Nåväl, vi kan ha roligt ändå även fast inte hela gänget är på plats! ^^, Jag, Sara och Ida-Lisa kommer iallafall att be there. Who else? ^^

Avslutar inlägget med att svara på en kommentar jag har fått här i bloggen. "Vem är silverpojken du skriver om ibland? Är det din pojkvän? Hur och när träffades ni? Varför kallar du han silverpojken? Vet han om att du kallar honom så?

Jag träffade Silverpojken på en pub/bar/krog i början av oktober. Han satt ensam i ett hörn och jag tyckte att han var söt så jag gick fram och satte mig hos honom, och vi har fortsatt att träffas sedan dess. Nu är han min pojkvän sedan en kort tid tillbaka, och jag kallar honom för silverpojken för att låta honom vara anonym, det är min kompis Ida-Lisa som är grundaren till det namnet och det är nu vad alla mina vänner benämner honom som. Han vet om att han blir kallad så, ja, och han har sagt att han inte har något emot det. Det är ju inte så att jag skulle kalla honom för det när jag pratar med honom heller? ^^


I got the you know what, I stick it you know where, you know why, you don't care..

Idag har jag lyssnat på Marilyn Manson hela förmiddagen. Awesome. Jag är fortfarande bitter över att han inte annonserat att han tänker göra någon annan spelning i Sverige förutom på Sweden rock eller metaltown eller wherever det nu är han tänker åka. Orka åka dit av alla efterblivna ställen att spela på? Han lär ju förlora på det för jag och Sara lär ju inte vara de enda av de som vill se honom som inte vill åka till de festivalerna? Idiotgrejer.

Nåväl. Enough with the bitterness. Idag kommer den där söta karln hit för att umgås med mig. Awesome. I've missed him. Innan det tänkte jag att jag ska skriva lite till på min hemtenta och sen gå ner och hämta upp min tvätt som jag var och stoppade i tvättmaskinen tidigare idag.

Inatt har jag inte sovit allt för många timmar då jag har haft huvudet fullt av massa annat. Gårdagen var ingen bra dag men jag har på känn att den här dagen kommer att bli bättre. Igår pratade jag btw med hantverkaren som har varit i min lägenhet för att fixa mitt kylskåp. Han kunde inte hitta något som skulle vara fel på det och efter att han hade ändrat läge på det så säger han att det blev tyst. Vi får väl se hur det blir med det; jag är skeptisk. Som jag har ryckt och slitit i det där kylskåpet för att få tyst på det så kommer jag bli lite bitter om han fixar det bara genom att ge det en liten puff?

Bara för att mina inlägg alltid ser så jäkla tråkiga ut och det här inlägget dessutom blev bittrare än vad jag hade tänkt trots att jag försökte låta bli, så tänkte jag passa på att bjuda på två random bilder på mig själv. Dessa bilder har min goda vän Sara har tagit på mig, haha. Visst är de fina? ^^





...and I will always imagine you, shining like the sun..

Jag har just hittat den mest hjärtskärande dikten någonsin, som jag skrev sensommaren/hösten 2009 då mitt liv tog en plötslig och oväntad vändning och jag levde i totalt mörker. Jag bara allmänt rotade bland gamla grejer och hittade den, och mitt humör gick på en kort sekund från att vara obeskrivligt bra till att bli obeskrivligt dåligt. Många dåliga minnen. Jag tänker inte alls gå in på vad som egentligen hände då; de som vet vet vad jag pratar om och de som inte vet behöver inte veta. Låt oss bara säga att det hände en sak som förändrade hela min tillvaro som sen aldrig blev sig lik igen.

Hur som helst. För att vara lite muntrare så har jag haft en supermysig dag på stan med min vän Linda. Suttit och fikat i fyra timmar vilket var himla trevligt. Mycket catch-up to do. Får se om jag lyckas övertala den där damen att komma till Västerås anytime soon.

Ikväll tänkte jag göra ett nytt försök att skriva på hemtentan. Kom ju inte så himla långt sist så jag tänkte att jag ska försöka igen. Kanske se till att få i mig lite mat först, börjar bli hungrig. ^^

Don't just sit and wait for a star to fall, why are we here in this car at all?

Det klagas ju ganska mycket på att lärarna inte har tillräckligt bra koll på ungarna i skolan nu för tiden, för att många lyckas ta sig genom grundskolan utan att deras dyslexi och läs- och skrivsvårigheter uppmärksammas. Jag har dock tänkt på att om man läser när äldre människor skriver, exempelvis på facebook, så både stavar och formulerar de sig i många fall helt klart sämre än en genomsnittlig andra- eller tredjeklassare. De skriver "mej" och "dej" istället för mig och dig, de stavar inte ordentligt alls och de har ingen som helst aning om hur kommatecken, punkter och gemener och versaler ska användas. 

Jag ska inte vara helt kritisk för många av dem vet säkerligen inte hur man får fram exempelvis ett frågetecken eller ett utropstecken på en dator, men den där stavningen är ibland helt hopplös och ofta är till och med ordföljden helt åt skogen. Är det då verkligen så att vi har blivit sämre på att lägga märke till barn med läs- och skrivsvårigheter nu, eller är det helt enkelt så att man har uppmärksammat det problemet först nu i det moderna samhället där gymnasiala och eftergymnasiala studier mer eller mindre är ett krav?

Tidigare spelade det ingen större roll om exempelvis Kalle 14 år inte kunde stava ordentligt, för han visste ändå att när han har gått ut högstadiet så kommer han få ett jobb på närmsta industri, oavsett vad han har för betyg i stavning. Kan det även vara så att läraren tänkte likadant och därför inte brydde sig om att han stavade lite sämre än de andra i klassen?

Det som fick mig att över huvud taget skriva det här inlägget var en kommentar jag såg på facebook. Jag vet inte alls vem det var som skrev det; det var en random som kommenterade en bekants status. Hur som helst så stod det såhär "Nämen ska du ha en till bebis men gud vad kul för dig grattis :)" och jag nästan kände hur det sved i ögonen.



Har just läst lite om vågens stjärntecken. Mycket av det låter som jag. Haha.

 




Vågens tecken står för balans, och som våg är du glad, charmerande och vänlig och har en stark känsla för rättvisa. Du är intelligent och klarsynt och tar gärna strid för orättvisor och ojämlikhet, varhelst du stöter på detta. Vågen är även sällskaplig och lätt att ha att göra med. Du anpassar dig bra till olika situationer och känns ofta harmonisk och avslappnad. Du är mycket mån om dina nära och kära.

Den som är född i vågens tecken trivs i glada och festliga sammanhang. Den är en social och utåtriktad natur med god förmåga att knyta kontakter, med alla sorters människor. I relationer och samarbete är vågen diplomatisk och hänsynsfull, rättvis och välmenande. Vågen är även mån om att göra ett gott intryck och tycker inte alls om bråk och stridigheter. Den föredrar balans och harmoni och kämpar för rättvisan, både för sig själv och för andra.

Det finns inte många singlar födda i detta romantiska tecken. Om vågen känner sig ensam dröjer det inte länge förrän tomrymmet är fullt. Tvåsamhet och gemenskap är mycket viktigt för den samarbetsvilliga, milda och mjuka vågen. Även smidighet och anpassningsförmåga finns i stora mått. Vågen är lättsam, humoristisk och underhållande, och har inga svårigheter med att linda andra runt sitt finger. En flexibel natur med glimten i ögat!

Utmärkande för personer födda i detta tecken är deras känsla för rättvisa och harmoni. De har ett stort behov av kommunikation och ofta intar de medlande, diplomatiska och sociala positioner då de eftersträvar balans; inte bara för sig själva utan också för alla andra. De avskyr all osämja och gräl. Vågen är angelägen om att det ska väga jämnt i vågskålarna; inget får bli fel eller orättvist för någon. Vågen kan dock ha svårt för att fatta beslut och är mycket angelägen om att inte trampa andra på tårna.

Vågen brinner för etiken och dennes känsla för rättvisa är mycket stark, och hans eller hennes principer kan försvaras med alla vapen. Vågen tvekar inte ett ögonblick att riskera allt för vad han tycker är rätt, håller sällan inne med sina åsikter om denne uppfattar ämnet väsentligt, och verkar aldrig slås ner eller förlora sin kraft. Trots detta behåller vågen alltid ett lugn och brusar sällan upp.

Cause we all just wanna be big rockstars living in hilltop houses driving 15 cars..

Jag vill flytta. Jag vill bo kvar i Västerås men jag vill flytta till en större lägenhet. All ära åt mina 23 jättemysiga kvadratmeter och mitt jättegröna golv, men jag vill gärna ha lite större utrymme. Två år på denna lilla yta börjar gå mig på nerverna. Det är bara ett år kvar nu men det börjar bli lite tröttsamt och jag har svårt att se hur jag ska orka med ett år till.

Jag tycker att det skulle vara himla trevligt att ha en soffa så att man kan sitta och umgås ordentligt, istället för att behöva bunkra ihop sig i min säng eller på golvet. Det skulle även vara mysigt med ett ordentligt kök så man kan baka och laga mat så som man vill utan att behöva bekymra sig över att man inte får plats. Även ett ordentligt köksbord vore trevligt, så att man slipper äta på golvet eller i sängen, och det vore himla praktiskt att ha både en diskmaskin och en tvättmaskin.

Diskmaskin och tvättmaskin är helt klart sådana saker som jag kommer att investera i när jag väl bor lite större och har kommit iordning med mitt liv. Just nu är det katastrof med tvättstugan där jag bor. I början av november satte de upp en lapp att tvättstugan kommer att vara ur funktion i två veckor framöver på grund av renovering. När jag var där i ett par dagar nu i slutet av december så var den fortfarande ur funktion. Kul liksom. Det värsta som finns är ju att behöva bunkra ihop sina smutsiga kläder och till slut knappt ha något bra att ha på sig medan man väntar på att eventuellt få en tvättid snart. Usch.

Jag skriver egentligen det här för att undvika hemtentaskrivandet. Haha. Kanske inte var så himla sugen på att plugga ändå nu när jag tänker efter.

It was like shooting a sitting duck, a little small talk, a smile and baby I was stuck..

Istället för att skriva vad jag har gjort under 2011 (för seriously, ni som läser min blogg vet redan vad jag har gjort..), så tänkte jag skriva lite kort vad 2012 kommer innebära istället. Känns ju som att det är lite trevligare än att jag ska rabbla upp tråkiga repriser av det som redan har hänt liksom.


This will happen in 2012
- Jag går sista året på sjuksköterskeutbildningen.
- Jag åker på Siestafestivalen med Sara och Ida-Lisa. 
- Jag åker i allmänhet land och rike runt med mina vänner.
- Jag åker till England och hälsar på min vän Helena. 
- Jag ska jobba på intensivvårdsavdelningen.
- Jag börjar, tro det eller ej, att träna.
- Jag fyller 23. Känns inte direkt
som en milstolpe men det
kan ju vara värt att
nämna ändå.


Det finns egentligen fler storslagna planer än vad jag orkar skriva här men lite får väl komma som överraskningar. Tänkte väl även introducera han som går under namnet Silverpojken för mina vänner, det är väl en av de första planerna för att stilla allas nyfikenhet. ^^, Även fast det är mycket vemodigt att 2012 är sista året med tjejerna så kan jag nästan slå vad om att det kommer att bli det bästa året med tjejerna. 2010 var sjukt bra, 2011 var helt obeskrivligt awesome och 2012 kommer att bli oslagbart! ^^

Nu tänkte jag för övrigt börja med min hemtenta. Har faktiskt inte ens kollat på vad den går ut på än men det känns väl som att det börjar bli läge för det. Dessutom är det så tråkigt väder ute att man inte direkt har lust att göra något roligare än så heller i vilket fall som helst. Man känner sig ju inte direkt manad att gå ut i snöslasket.

RSS 2.0