Det är kväll och jag har fyllt mitt huvud med tingeling och blir sentimental av ingenting..

"Jag tänkte faktiskt att jag skulle skicka dig ett brev
eftersom vi aldrig pratar eftersom vi aldrig ses.
Hur går det runt nu, bäste broder?
Vad ser du längst där uppifrån tornet?
Ser du allt, allt det där som gjorde oss till det vi blev?

Om linje nitton tar mig hela vägen ut.
Om den här vintern någonsin nån gång kommer att ta slut
så ses vi nån dag där längst upp i tornet.
Tills dess ha det gott och sköt om dig, 
t
a det lugnt, h
älsningar från mig.."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0